paticoulo

Jag sitter här, en helt vanlig morgon. Tänker efter hur veckan gått. Har knappt hört av dig, ibland så men de senaste dagarna iaf. Jag skrev till dig igår men det var inte så mycket mer med det.. sen så sitter jag här och du frågar min granne vad hon ska göra ikväll? jag då? undrar du inte vad jag ska göra ikväll? det känns som om jag är utelämnad och varför undrar jag ? jag vet inte orsaken till att varför vi inte hörs av så ofta, men jag vet att jag jobbar och när jag väl får sova så sover jag. Jag kommer till jobbet och mamma säger att jag ser ut som en zombie, och det är ju pga att jag inte sover tillräckligt mycket. Men sen så har jag en annan teori. Jag vet att mitt umgänge nuför tiden inte är den bästa alltid. Men det går inte att undvika i denna kommunen. Du vet mycket väl vad jag testat men bara för att flera runt omkring mig håller på menas inte det med att jag gör det hela jävla tiden heller. Jag har sett mycket vad som händer och vad konsekvenserna är, men du ska veta att det är verkligne inte det jag slösar mina pengar på det. Jag har aldrig i HELA mitt liv köpt något sånt och har jag väl kommit i kontakt med det så har jag blivit bjuden. Men bara för att man blir bjuden så säger man inte alltid ja. vet mycket väl vad du tycker om sånt men jag är inte den första bland dina kompisar som tagit något.

allt detta borde jag egentligen prata med dig om men jag vette fan.. det känns som om du har ett helt annat liv där jag inte finns med nu förtiden. att jag bara är en person du kan tänka dig träffa ibland för att det känns som om du måste.. och det känns fel att säga men det är så det känns..