i dagens läge
är inte du värd ett skit, allt jag kände försvann. jag fattar inte ens varför jag skänkte dig en tanke, jag tyckte synd om dig, jag var glad när det gick bra för dig. när man själv står och tål en jävla massa skämt och så skäller du ut mig så efter noter. att du inte ens tar reda på fakta innan du ens talar till mig. jag har bett om ursäkt men jag tror inte du tog emot den. jag har vart ett svin, men så har även du vart. du kunde sagt till mig med en gång, här handlar det inte om att vara snäll, utan att säga till när man tycker någon gör fel, vilket du gjorde på ett jävla snabbt sätt faktiskt, hade du yttrat dig med en gång, så hade jag inte tagit illa upp, jag hade tagit in det och betett mig på annat vis. men att jämföra mig med en 15 åring var lågt. du får tycka som du vill men jag kontrollerar som sagt inte dig och du vet inte min version om detta. du utgår vad alla andra säger, som mycket kan vara snack, och annat kan vara sant. hade du frågat hade jag berättat och det kanske du hade insett om du hade gjort det.